Symaskins-Grottan

Många är vi som undrar varför hemsidor ur internets ungdom verkar vara inspirerade av inredningsdesign från 50-talet. Visst kan jag förstå att en del är födda helt utan sinne för form och färg och väljer en bakgrund i klarblått med signalgrön text. Men vem sjutton kommer på idén att klä sin hemsida i tapeter? Från femtiotalet? Räcker det inte med sjuttiotalets orangea väggar eller 1800-talets vägglöss? Är det något fel på vanlig fucking ljusgrå?

Nej, vissa ska tvunget ha tusen jävla hermeliner på väggen. Eller liljor. Eller någon annan pseudoadlig symbol. Symaskins-Grottan [sic] valde hammaren och skäran.

Symaskins-Grottan tänkte jag använda för att demonstrera hur man verkligen misslyckas att följa de så kallade gestaltlagarna, en mycket viktig princip inom all form av grafisk design. De tre gestaltlagar man normalt sett pratar om är närhetens, slutenhetens och likhetens lag. I korthet innebär det att vi människor tycker att element som är lika, nära varandra eller inneslutna i samma område på något sätt tillhör varandra eller har något gemensamt.

Låt oss ta den stora rutan i mitten av Symaskins-Grottans startsida. Enligt slutenhetens lag bör elementen i rutan på något sätt höra ihop, just eftersom de är i samma ruta. Följer man länkarna visar det sig dock att det handlar om hela tre olika saker: syfestivalen, kreativa kurser och “texture båge”, vad det än är.

Snabbt vidare till närhetens lag. Enligt närhetens lag borde t.ex. reklamen för diverse symaskiner och hemsidans egna logga samtliga vara antingen reklam eller logga, inte både och. Vidare blir det ytterst rörigt när det inte finns någon utpekad navigering utan länkarna ligger utspridda över hemsidan i någon sorts avancerat sicksackmönster. Notera även de käcka “sy dig glad” meddelandena utspridda lite här och var.

På något sätt har de lyckats med den sista gestaltlagen, likhetens lag. Alla länkar har trots allt samma mysiga bruna färg, helt i enlighet med hemsidans 50-talstema.