Frames är en teknik som uppfanns under 90-talet för att man på enkelt sätt skulle kunna ha många olika undersidor med samma header och meny, utan att behöva ändra varenda sida så fort man t.ex. lägger till en ny undersida. Rent praktiskt går det till så att man delar upp en sida i flera olika delar, frames eller iframes, där varje del består av varsin html-fil. På sätt kan man ha innehållet i egna html-filer och menyn i en annan html-fil. Vill man uppdatera menyn behöver man således bara uppdatera en fil.
Än så länge verkar allt vara frid och fröjd, men det är det inte. Den främsta anledningen är att frames för med sig så många fler nackdelar än fördelar. Frames skapar användbarhetsproblem då det inte är enkelt att navigera genom sidan med tangentbordet och man inte kan länka direkt till en undersida. Frames skapar tillgänglighetsproblem då alla webbläsare inte kan hantera frames. Dessutom har sökmotorer mycket svårare att förstå frames. Dels för att det blir fler html-filer att hämta och läsa. Dels för att frames oftast ger samma huvudrubrik och meta-description till alla sidor, vilket inte uppskattas av sökmotorerna.
En annan orsak är att det helt enkelt finns andra, bättre tekniker för att lösa problemet idag. Det räcker med att lära sig ett enda php-kommando (include) för att göra det utan frames.
Kort sagt: det finns ingen anledning alls att använda frames.


